Vakade med hostande Elliot hela natten. Han hostade, hostade och
hostade. Snorade. Vaknade. Sa mittiallt "ja hetäl Gablilel" (hans
andranamn är Gabriel). Vi beredde oss på en dag inomhus och mitt
springhjärta grät lite. Perfekt väder och massa pirr i kroppen, VILL UT O
SPRINGA. Och vet ni, det fick jag tillslut. Världens bästa svärmor kom
över, vi stekte lite plättar, Elliot åt pyttelite, somnade sen och jag
fick ge mig ut. Så.Himla.Skönt. Mycket tacksam. Sex kilometrar blev det.
Jag springer inte hårt, men jag springer! Hur är det, ni som är vana
springare, vilken takt håller ni?
 |
| Nu är jag värd lite mera plätts. |
 |
| Mitt påskexperiment. Bjussar på slutresultatsbild sedan. Kanske. |
|
|
|
 |
| Ni vana springare, på vilken nivå ligger jag nu? Är jag superlångsam eller medel? 7.30 var tydligen medelhastigheten och maxhastigheten något på 10. Jag har på känn att jag springer rätt sakta. Men det går framåt iallafall :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar