Rekommendation.

Kokosoljan!

Använd den till allt. Bodylotion, hårinpackning, mot exem, ÄT den, stek i den. Det sägs att rå kokosolja är bra för patienter med ex. Alzheimers. För minnet är det dunder! Jag försökte mig även på att göra deodorant av den (blandade matsoda, kokosolja och eterisk olja) men det blev jag inte riktigt förtjust i. Nu kör jag CLEANS:s deodorant utan paraben och aluminium. Jag hoppas av hela mitt hjärta att fler och fler uppmärksammar detta och slutar köpa deodoranter som innehåller dessa GIFTER. (Många tror att det finns ett samband mellan användning av deodoranter med aluminium och ex. bröstcancer/cancer i lymfkörtlarna).

För tillfället använder jag mest kokosoljan mot torr vinterhud och mot Elliots atopiska vinterhud, gillar den starkt. Ska försöka hitta ett sätt att inmundiga den på också, det lär ska gå bra att blanda i gröt, för att ge ett exempel. Nu äter ju jag inte gröt så jag får försöka hitta på något annat, någon som har tips?

Något har hänt.

Här sitter jag och väntar på att få gå ut och springa. Alltså SPRINGA. Nu är jag inne på tredje veckan av löpningen och jag måste säga att gillandet bara växer. När jag känner att "hey, gud vad långt jag springer nu utan att dö", värsta euforin! För tillfället är det löpningen som gäller för min del, imorgon kan det vara något annat.

Hej!

Hänt sedan senast:

Jag har blivit 35 år.
Fått fina presenter.
Haft kalas.
Druckit massa vin (alldeles för mycket firande...)
Ätit gott. (pumpasoppa, naminami)
Varit ut på krogen.
Vårdat Elliot med spysjuka.
Fått besked om att jag sluppit in till utbildningen.

YES!

Jag vill tacka livet!

... för det har gett mig så mycket!

Det där var väl Arjas ord eller hur? Saijonmaan Arja.

Annars, kossorna, de är så himla roliga. Söta, ljuvliga, roliga. Jag är bara tvungen att stiga ut ur bilen och fota dem varje gång jag ser dem. 

Om ödet vill.

Så börjar jag studera. Jag hoppas så INNERLIGT. Denna bloggs första inlägg handlar om min önskan att bli sommelier. Nåväl, den har modifierats lite, den önskningen. Riktningen jag vill ta nu är något av det motsatta, kan man säga.

Livet tar sina hopp ibland. Det blir inte riktigt som man tänkt sig. På grund av diverse omständigheter kommer jag nu inte att jobba på samma sätt längre, det känns både skitbra och lite vemodigt. Jag hoppas och tror ändå att ödet leder mig på rätt väg. Igen en gång.

Mer om det senare.

En annan sak jo, jag har börjat springa. (vem kunde ha trott, inte jag iallafall) Vilken kick man får alltså, när man känner att det börjar gå framåt. Första dagen kunde jag springa typ en meter. Andra dagen lite längre och redan tredje dagen kände jag att fan, snart kan jag springa på riktigt.

Den tredje dagen bestämde jag mig för att nu jävlar ska jag springa långt. Kände mig som Forrest Gump när jag kom fram hit, till Kanonviken. Bara att vända om och springa vidare. Jag tog ut mig lite denna dag, fick en huvudvärk som varade i dagarna fyra.

Denna fredag.

Ledig sådan.

Ska fixa eget tandkräm. (Eterisk olja, bakpulver, olja, hur låter det?)

Stort glas rött, Albali Gran Reserva. (gott!)

Inte äta vitkål (har ätit hela veckan, känns av i magen så att säga)

Elda i spisen

Kettlebella

Hoppas fingret klarar av kettlebellandet. Det är annars bra i skick men en tung kula kan ju ställa till det lite kanske... 

Min hörna

En sak jag är mycket glad över är (förutom stolen på bilden) att jag nuförtiden upplever mera glada och nöjda stunder än förr. Jag tror att det här är just det som är tjusningen med att bli äldre: tillfredsställelesen, känslan av att ha hittat sig själv, hittat rätt.

Det absolut bästa med att bli äldre har för min del varit just detta: jag är lugnare, är mer nöjd, har bättre självkänsla och självförtroende (men självkänslan kunde ännu förbättras snäppet), jag är gladare, berg och dalbanorna är inte lika branta längre liksom.

Det sämsta med att bli äldre... Det är oron. Oron över att något ska hända ens nära och kära. Den har i och för sig alltid funnits där för mig, men blivit mera påtaglig nu när jag inte längre känner mig sådär uppfriskande ung och odödlig längre. Oron över att något ska hända barnen, att mamma ska bli sjuk... Sånt.

Men ja, överlag så trivs jag i den ålder jag är nu och jag blir hela 35 bast om 16 dagar. Herreminjösses, JAG 35 år?

Impulsiv men glad.

Den där frågan man får på anställningsintervjuer och dylikt, den när man ska räkna upp tre bästa egenskaperna, eller ja, varför inte egenskaper överlag, den var nog väldans svår att svara på förr i tiden tycker jag. När man är ung, då vet man ju nog inte riktigt vem man är? Nu kanske jag generaliserar. När JAG var ung, visste inte jag vem jag var, så säger vi. Det tog mig alltså 34 år att komma underfund vem jag är och det som var svårast: erkänna sina negativa sidor. Jisses. Det är svårt. Har ni testat? Man kan ju slänga ur sig då och då, "jag är slarvig", "jag är oekonomisk" och så vidare men att verkligen ERKÄNNA en dålig sida, bara om det så är tyst för sig själv, är inte riktigt lika gemytligt. För de dåliga sidorna handlar ju inte om slarvighet eller att inte kunna hanskas med pengar. De dåliga sidorna ligger ju mera djupare än så. Nåväl, det jag ville komma till var inte att erkänna här, öppet, mina dåliga sidor. Nej tack, de säger jag inte öppet. De som känner mig vet dem, de som inte känner mig behöver inte veta. Hehe. Men "sidor" överlag, det var det jag skulle gå in på. Jag har alltid sedan urminnes tider (herregud, jag låter verkligen stenålders, "förr i tiden", "urminnes tider"...) beskrivit mig själv som impulsiv. Redan innan jag riktigt visste vad ordet innebar så har jag beskrivit mig själv som det. I de flesta "mina vänner"-böcker står det så, har jag för mig. Det stämmer verkligen. Jag är förbannat impulsiv. På gott och på ont. Ibland kan ju impulsivitet vara sådär härligt uppfriskande (har jag föreställt mig i allafall) men impulsiviteten kan också göra andra lidande. (läs: sambo) Lidande och lidande, inte vet jag om det är rätt ord, men för min sambo tror jag inte att impulsiviteten är det han tycker är min finaste egenskap om man säger så... Tack vare min impulsiva sida bor vi numera i ett hus med tillhörande lån, jag bestämde mig över en kaffekopp "att jo, vi ska också bygga hus". Med facit i hand... Jag ångrar absolut inte huset. Men jag skulle ha gjort SÅ mycket annorlunda om jag bara hade givit mig tid att fundera efter. 

Här skenade jag iväg lite. Jag ville bara säga att igår ledde min impulsivitet till detta: 

mörbultad hand.

Stolen/fåtöljen som orsakade detta är dock värd alla eventuella brutna fingrar. Den är bara så rätt!

Det här med att blogga.

Tvekar ganska mycket inför det här med att blogga. Ibland bara brinner det av iver inom mig att plita ner några rader men för det mesta känns det rätt löjligt. Att jag ska skriva ner något om min vardag så att alla andra kan läsa. Det finns ju liksom alltid en risk att man stör någon och det är väl den risken man får ta om man väljer att blogga. Så vill jag blogga då? Tja. Det vet jag inte. Så, tillsvidare får det bli såhär halvhjärtat.

Vy från jobbet. Nog ser det väl för härligt ut?

2013

Mitt nyår 2012/2013

Mitt nyår i en bild. Jobbajobbajobba. Minns inte när jag skulle ha firat ett nyår ordentligt sist. Men lika glad är jag för det, men gladast är nog räven... :)

Hej, är det någon där?

Ojojoj. Jag har nog varit helt urusel på det här bloggandet.

Här är en bild från nyårsdukningen iallafall: