Något har hänt.

Här sitter jag och väntar på att få gå ut och springa. Alltså SPRINGA. Nu är jag inne på tredje veckan av löpningen och jag måste säga att gillandet bara växer. När jag känner att "hey, gud vad långt jag springer nu utan att dö", värsta euforin! För tillfället är det löpningen som gäller för min del, imorgon kan det vara något annat.