Idag kör jag igång sådär smått.

Jag tjuvstartar jobbandet idag och herrejösses så jag ser framemot det. En månads ledighet räcker gott och väl för att själen skall få ro. Jag har njutit. Jag har njutit så mycket att jag knappt fattat att det är sant. Kan livet vara såhär bra? Kan man verkligen få njuta av sin familj, sitt hus, sin trädgård utan att känna jobbstress?Det har varit en lärorik tid. En minnesvärd tid. Kanske den sommar jag kommer att minnas mest i mitt liv. Sommaren när jag fick tid att vara jag.

Men nu är jag alltså MER än redo. Elliot håller på att växa fast i mig och jag behöver lite andrum, han också tror jag, hehe. Det blir bra med lite dagis och mera pappatid nu.

Tror att helgen spenderas med denna utsikt: