Det går nya tåg!

Som jag hade anat så blev jobbet jag sökt inte mitt. (Stort grattis till den glada som fick det!) Jag snubblade på mållinjen så att säga. Vi var tre kvar i slutändan, efter olika tester och två intervjuer så lite bra känns det ju iallafall. Jag är ju av den starka åsikten/tron att det som är menat åt en kommer att bli så därför känns det inte så tungt även om jag gärna hade tagit emot jobbet. Men, men det är helt enkelt något annat som är min grej! Så i jakten på det "perfekta" jobbet tänker jag studera ivrigt och vara vid gott humör. Och ja, resan hjälper ju duktigt till med att hålla humöret uppe även om jag är skräckslagen inför tanken att lämna Elliot. Det är den längsta tid vi varit ifrån honom så det blir nog en utmaning för oss alla. Som tur är känner jag mig fullständigt trygg i att lämna honom i systers och mammas omsorgsfulla händer.

Nu packar jag och det går inte så värst bra. Hur i hela fridens namn skall jag kunna krympa innehållet utan att gå miste om något viktigt att ha med? Jag menar, sex par skor kan jag ju inte ta med. Temperaturen verkar vara mellan 17-21 grader så lite osäker är jag på vad som behövs med.

Nåväl! Auf Wiederhören!

I väntan på romantiska dagar, höhöhöhö.... :)