Dagen i flera ord men blott en bild.

Sicken dag alltså! Den började inte sådär världsbäst må jag säga. Ingen sömn och en hund som spyr. Stressa lite, torka spyor och iväg till arbetsintervju. Jag var lugnare än den lugnaste filbunke när jag for iväg i bilen. Lugn även när jag kom fram. Kände mig härligt avslappnad - det här fixar jag ju. Sen drabbades jag plötsligt av den stora nervositeten! Från ingenstans kom den och slungade mig bakåt, fingrarna började hamra mot allt möjligt och jag mässade "luuuugn bara luuuugn" inne i mitt huvud. Det gick väl helt okej, sist och slutligen. Men herreje så jag flummade fram svar på frågorna. Det som inne i mitt huvud var klart som korvspad kom ut som jag vet inte vad. Flum. Sånt som händer, det må bära eller brista. Har en plan B.

Jobbade några timmar efteråt för att sedan susa iväg i alltför hård fart hem. Stackars magsjuke lilla Fonzie hade varit alldeles för länge hemma själv. Så jag fick torka bajs. Jihu. Eget fel. Spydde lite smått. Hämtade Elliot och sambon från dagis och jobb, hem för att sätta igång med storstädningen. Fick spunk, alltså städspunk. Toaletterna putsades från golv till tak, herreje så jag kämpade. Sen gick jag ut och klippte gräs. (Tog ett varv via grannen för lite födointag - god paj). Efter det gick jag in och städade mer.

Så jag är lite slut i hovo nu. Det var det jag ville säga idag.

Här en bild. Den e väldigt fejk-smile-stora-ögon-tumme upp-på-alla-bilder-gör-jag. Men tumme upp för att jag nu kanske sa en bra sak under intervjun. Kanske.